Vart har vi varit och vart är vi på väg?

Det kanske låter klyschigt, men för att veta vart vi är på väg med vårt idrottande så måste vi veta vart vi har varit. Alltså behöver vi någon form av konsekvent monitorering av tränings och tävlingsmängden för att veta vad som har gjort för att i nästa steg tar reda på vart vi ska ta vägen.

Idag finns det en massa parametrar vi som tränare kan ta hänsyn till, alltifrån de allra enklaste till de mer avancerade. Dessa parametrar kan vi dela in i externa och interna parametrar, parametrar som går på ett eller annat sätt att mäta. Externa parametrar är till exempel antalet träningspass, antal löpta kilometer, antalet acceleration, antalet riktningsförändringar, antal lyfta kilo med mera. Interna parametrar kan vara hjärtfrekvens, blodlaktat, hemoglobinvärde, blodplasma, blodvolym med mera. Slår vi ihop dessa olika parametrar så har vi en hel del variabler att ta hänsyn till när vi monitorerna träningen, samt när vi ska planera framtida träningspass. Forskare har länge försökt att hitta modeller för att övervaka träningen och då för att optimera prestation, men även för att undvika sjukdomar och skador. Det är inte ett ämne som är helt enkelt, då det är så många faktorer som påverkar prestationen hos dina atleter. Men kan vi ta hänsyn till några så kommer vi lättare veta vart vi är på väg. Låt mig ge några exempel från mina egna erfarenheter.
Jag har under ett års tid följt Rimbo Handbollsklubb herrar, spelandes i Allsvenskan. Klubben har en väldigt god ekonomi, men det är dyrt att investera i pulssystem, laktatmätare, GPS-system och andra mätinstrument för att mäta intern belastning. Istället valde jag att använda ett enkelt system för att på något sätt börja mäta deras belastning. Målet var att det skulle vara enkelt (så de fyllde i) och jag skulle få någon idé om hur mycket de tränade. Jag skapade ett formulär i Google-drive, där spelarna en gång i veckan fick svara på ett antal olika frågor gällande deras träning. Det var frågor som hur många träningspass genomförde de, vilka typer av träningspass, hur deras kroppar mådde, om de hade varit sjuka, hur mycket de vägde samt lite frågor kring skador och hur de tyckte veckan hade varit. Det gav mig en ganska subjektiv bedömning kring varje spelare, men ändå ett sätt att följa upp träningen på ett lag om 12-14 spelare. Formuläret kan helt klart utvecklas, då det saknas hur mycket hög/låg intensiv träning som har genomförts, hur många ton de lyft under veckan med mera. Men det är en början till att övervaka deras träning. Sammanställer vi all data från deras säsong 2015/2016 så ser det ut så här:

Bild1

Totalt gjordes 1796 träningspass var av 1041 var handbollspass, 502 kondition och 601 styrkepass (här finns inte matcher medräknade, så lägg till 26 omgångar plus några träningsmatcher). Antalet sjukdagar uppgick till 294 (där sjukdom ej är definierad så det kan vara alltifrån att hittat en snorkråka till att vara dödssjuk a.k.a ”mancold”). De här siffrorna är egentligen intressanta utan det är mer intressant att börja och kolla på individnivå. I snitt genomför grabbarna 4,4 träningspass i veckan med ca 0,6 matchdagar i veckan (vilket totalt blir ca 5,0 träning/tävlingspass i veckan). Nu när jag har koll på den siffran kan jag börja jobba med att lägga in fler träningspass under kommande säsong, hade jag inte haft kontroll över det hade jag spelat i blindo. Vill jag nu till exempel höja träningsantalen med 10% så vet jag precis hur många pass i veckan/månaden jag skulle behöva öka med. Här vet vi också att en mer vältränad spelare återhämtar sig snabbare från tuffa träningar/matcher (1), så det är viktigt att ha hela och vältränade spelare.

Tar vi en närmare titt på antalet sjukdagar så blir det även spännande här. Ca 30 sjukdagar per spelare blir väldigt många sjukdagar under en säsong. Av 10 månader lägger alltså varje spelare ca 1 månad på att vara sjuk, vilket inte är hållbart om ett lag är beroende av varje spelare. Detta hade varit omöjligt att upptäcka om det inte hade funnit någon form av monitorering. Att som tränare kunna se att det saknas spelare är inga problem, men att se det över en hel säsong är nästan omöjligt. Men hjälp av dessa siffror kan vi identifiera ett problemområde och försöka göra någonting åt det.

I individuella idrotter är det betydligt lättare att monitorera atleter och kanske framför allt inom löpning eller uthållighetsidrotter. Här räknar vi i stort sett alltid antalet kilometer, hur många minuter atleten ligger i de olika pulszonerna, laktatnivåer och vilka farten som hålls under passen. Men det får kanske blir ett annat inlägg. Vi ska komma ihåg att oavsett hur mycket vi mäter så bör vi alltid fråga atleten vi har framför oss, ”hur mår du idag?”. Det verkar fortfarande vara den bästa metoden för att ta reda på hur vi mår just idag och just nu (2).

Med det sagt, blicka bakåt för att kunna titta framåt men glöm inte att stanna upp och se vad händer just nu.

 

//Daniel, Snack Om Idrott

 

 

 

  1. Johnston, R. D., Gabbet, T. J., Jenkins, D. G. & Hulin, B. T. (2015). Influence of physical qualities on post-match fatigue in rugby players. Journal of Science and Medicine in Sport

 

  1. Saw, A. E., Main, L. C. & Gastin, P. B. (2015). Monitoring the athlete training response: subjective self-reported measures trump commonly used objective measures: a systematic review. British Journal of Sports Medicine

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *